Meditation är i själva verket medvetandet som sysselsätter sig med själen, liksom verksamhet är medvetandet som sysselsätter sig med världen.

Vår tids människor har för vana – och betraktar det därför som någonting naturligt – att låta sig svepas med av den utgående strömmen av tankar som sysselsätter sig med yttre ting. Meditationen kastar om denna rörelse, och försöker föra tillbaka det lilla personliga medvetandet till dess källa – Rent Medvetande.

Av alla våra dagliga sysselsättningar måste denna icke-syssla, denna meditativa försjunkenhet, bli den viktigaste. Den borde bilda centrum för allt annat som vi företar oss. 

För den religiöse är meditation viktigt eftersom ytlig tro inte är nog. Den som ägnar sig åt teologiska spekulationer om själen utan att ha vandrat den inre väg som leder till egen erfarenhet av själen är som en människa som står utanför en restaurang med stängda fönsterluckor och påstår sig kunna beskriva maträtterna som serveras innanför. Det religiösa levnadssättet syftar till att förbereda människan för och så småningom leda henne till den mystiska erfarenheten, som är nästa steg i hennes utveckling.

För den etiskt medvetna människan är meditationen en hjälp eftersom moralregler eller etiska principer bara är en elementär hjälp i strävandena att förverkliga livets mål, som är att lära känna sig själv. Vår moral kommer att förbättras och våra etiska värderingar att rättas till, helt naturligt, så fort vi har uppnått upplysning och lärt känna oss själva. Det ädlaste och högsta inom oss kommer då spontant att lockas fram. En metod att träna medvetandet är oumbärlig om man vill nå sann självkännedom.

Meditation är också väsentligt för konstnären. Hur begåvad en människa än är, kan hon bara åstadkomma surrogat för genialiska verk om hon saknar förmågan att kunna försjunka i djup, självförglömmande koncentration. Att fostra denna vana är en effektiv hjälp om man eftersträvar inspirerade sinnesstämningar. Vi lever i en tid av flödande begåvning. Kvickhet, satir, konstfärdighet finns det gott om. Men den sanna konstnären behöver gå djupare än så. Konst utan andlig innebörd har bara ett ytligt värde. Inspirationens sol flödar över alla, men bara några få människor har förmågan att ta emot den. Det kommer sig delvis av att man inte kan skapa de nödvändiga psykologiska förutsättningarna. Den konstnär som är absorberad i skapandets nästa translika tillstånd, märker knappast var han befinner sig och mins nätt och jämt sitt förflutna – så djupt koncentrerad är han. Mental stillhet får därför inte förväxlas med mental lättja. Den innebär inte bara en triumf över den extremt utåtriktade verksamheten utan är också skapande. Konsten är det bästa beviset på detta.

För den överansträngda affärsmannen eller den trötta handlingsmänniskan är meditationen viktig eftersom den erbjuder en härlig avkoppling genom att skapa en hemlig inre fristad där världens lumpenhet inte lika lätt kan såra en och livets händelser inte kan slå ned ens mod. En sådan människa behöver meditera, inte bara för att överdriven yttre verksamhet omöjligt kan vara helt tillfredsställande, utan också för att det lockar fram oväntade idéer från det omedvetna som kan ge henne ledtrådar som man förut medvetet har letat efter eller plötsliga intuitioner som kastar ljus över invecklade problem. Till vilken stor hjälp har inte vanan att börja dagens arbete med en halvtimmes tidig morgonmeditation varit för många berömda historiska personer.

För idealisten som strävar i en hård och ogästvänlig värld kommer korta dagliga meditationsstunder med tiden att bli en välsignad tillflykt, där man kan hämta ny inspiration för sin hemliga längtan.

Meditation är vitalt för den vanliga människan, för utan den lever hon alltför långt från sitt gudomliga centrum för att uppskatta det bästa som livet har att bjuda. Hon måste återvinna den gudomliga egendom som trots hennes okunnighet tillhör henne. Visst är det mödan värt att företa denna heliga inre resa och stundvis få erfara ett mer upphöjt och insiktsfullt tillstånd. Genom att dagligen vända inåt, till sitt djupaste väsen, befäster hon sitt gudomliga värde och lär sig verklig självrespekt. (1.2)

Det enda sättet att ta reda på vad meditation innebär är att öva oförtröttligt. Det innebär att man om det är möjligt, dagligen, drar sig bort från vardagslivets sysslor i cirka tre kvart, och regelbundet utför någon meditationsövning. Vad man bör göra för övning, beror delvis på vad man själv föredrar. Det kan röra sig om formella övningar som finns beskrivna i böcker eller om ett meditationsämne som hämtats från ett inspirerat ord vars sanning har känts särskilt angelägen. Man kan koncentrera sig på en karaktärsegenskap som man har känt ett trängande behov av eller ge sig hän åt sin längtan efter att förenas med det högre jaget. Oberoende av vad man väljer som ämne för meditationen måste det tilltala en så mycket att det väcker ens intresse och kan fånga ens uppmärksamhet. Gör det det, kan vi hålla det i tankarna hela tiden. Och när vi lyckats med det har vi fullföljt det första skedet (koncentrationen). Tyvärr upptas den mesta delen av tiden ofta av försöken att göra sig kvitt ovidkommande tankar och störande intryck, så att det bara blir en kort stund över för den verkliga koncentrationen. Det problemet övervinnes genom ständig övning. Under nästa sked gör man en viljemässig ansträngning att utestänga sinnevärlden, med dess intryck och bilder, medan man håller fast vid det tema man mediterar över. Här försöker vi fördjupa, upprätthålla och förlänga koncentrationen samtidigt som vi för en stund glömmer den yttre världen. Alla sinnesintryck – synintryck, hörselintryck, etc. – hindrar en vanligen från att bli varse det inre jaget, och under detta skede måste man lära sig att avsiktligt dra bort uppmärksamheten för att övervinna detta hinder. Till en början känner vi det som om vi bankade på en osynlig dörr, bakom vilken det mystiska målet för vår längtan väntar. (1.231)

The Notesbooks of Paul Brunton