"Jag är en helt vanlig människa, en av hundratusentals. Vad jag har upptäckt genom att utforska mitt eget medvetande och tankens okända processer, kan andra också finna".

Paul Brunton, eller PB som han kallades av dem som kände honom, föddes i England år 1898 och tillhörde en generation som genom krigsårens tragik tidigt väcktes till medvetande om livets smärtsamma paradoxer.

Han berättar, att han redan under barndomen upplevde inre tillstånd av ovanlig frid och lycka. De kunde komma när som helst, när han befann sig ute i naturen eller i folkträngseln på Londons gator.

Efter avslutade studier börjar han arbeta som reporter i London. Han gifter sig med en danska och får en son. Vardagslivet drar honom in i en karusell av verksamhet, ambitioner och plikter. Den inre verkligheten förbleknar.

Så i trettioårsåldern drabbas han av en personlig chock, som väcker honom till insikt om ytterpersonlighetens bräcklighet och får honom att åter vända sig inåt.

Han bryter upp från storstadslivet och beger sig till Indien för att av Österlandets vismän och yogier lära sig metoder att vinna kontroll över och förändra sitt medvetande.

I Indien öppnar sig en okänd värld, som inte bara fängslar med sin mångtusenåriga mystik utan också gömmer försåtliga fällor för en oerfaren västerlänning. Han färdas med oxkärra och åsna till eremitboningar i djungeln och till grottor i otillgängliga bergstrakter för att intervjua heliga män. Hettan och den främmande dieten tär på hans krafter. Han plågas av feber och sömnlöshet.

Men de fysiska prövningarna är bagateller jämfört med svårigheterna att lära sig skilja mellan äkta och falsk andlighet, sanning och vidskepelse i Indiens rika flora av läror.

Han är utmattad och nära att ge upp när han till sist finner sin väg genom Shankaracharya och Ramana Maharshi, vilka båda enligt den indiska traditionen uppnått den högsta visdom som är möjlig för en människa.

Mötet med Sydindiens andliga överhuvud, Shankaracharya, blir kort men ödesmättat. Denne råder Paul Brunton att söka invigning i Indiens högsta yoga och sänder honom till Ramana Maharshi, den man som PB sedan skulle betrakta som sin främste andlige lärare.

Något håller på att hända med den praktiske journalisten. Det är som om hans rustning av världslighet klätts av honom. När han till sist kommer till Ramana Maharshi på Arunachalabergets sluttning, är han redo att skjuta sina kritiska invändningar åt sidan och ta emot vad han kallar den vise lärarens "nåd".

"En efter en faller frågorna bort som jag förberett. De verkar betydelselösa. Det syns mig likgiltigt om jag löser problemen som oroat mig eller inte. Jag vet bara att en ström av lugn omsluter mig, att en stor frid genomströmmar min inre varelse och att min hjärna vilar från plågsamma tankar", skriver han om det första mötet med Ramana Maharshi.

När Paul Brunton så småningom återvänder till London, finner han att han kan bevara sitt inre lugn mitt uppe i det hektiska storstadslivet. Yttre omständigheter har skilt honom från lärarens fysiska person, men i den inre världen förblir han medveten om dennes andliga närvaro.

Paul Brunton skriver under några intensiva år ett flertal böcker, där han introducerar yoga i den moderna västerlänningens vardag och förklarar den självana- lytiska meditationsmetod som han lärt av Ramana Maharshi. Böckerna vinner gehör och får en växande läsekrets inte bara i Europa och USA, utan även i Indien.

Men Paul Bruntons sökande är inte tillända. Han har lärt känna sin själ, men världens gåta är för den skull inte löst. Hans egna erfarenheter, och samvaron med andra mystiker, har visat honom att inre extaser varken förklarar världen eller gör människan allvis.

Han lämnar religionens och filosofins traditionella vägar och beger sig upp mot tillvarons svårtillgängliga, metafysiska höjder. Han söker nu inte längre bara för sin egen skull, utan också för alla dem som läst hans böcker och nu följer i hans spår.

Och det ser ut som om osynliga makter välsignar hans ansträngningar. I sina anteckningar berättar han hur han ofta fick ledning och hjälp när han bäst behövde det.

När han till exempel forskar i den gamla buddhistiska tempelstaden Angkor Wat, möter han en dag en adept som inviger honom i en hemlig visdomstradition, och med några ord öppnar hans ögon för världens verkliga natur. De tillbringar några timmar tillsammans. Men så fort den gåtfulle läraren ser att västerlänningen har förstått, tar han farväl. Paul Brunton hörde aldrig av honom igen. Det tar honom många år att i detalj utarbeta vad han på ett par timmar förstått genom blixtlik insikt.

Detta låter kanske exotiskt och mystiskt. Men trots att han pejlade medvetandets djup, förlorade sig Paul Brunton aldrig i den inre världen. Hans journalistiska bakgrund gav honom en robust praktiskhet.

När det gällde lärdom hörde han till de främsta inom sitt område. Trots sina ovanliga upplevelser förblev han solidarisk med den strävande vardagsmänniskan. Vardagslivet var för honom inte åtskilt från det andliga.

(Text av Anna Bornstein)

--------------------------------------------------------------------

Vad är Sökande?

Vem föredrar inte glädje framför sorg? Denna inställning är universell och har en metafysisk grund. Individuella varelser får sitt liv från ett universellt väsende, vars natur är alltigenom sällhetsfylld. Tillfredsställelsen av jordiska begär ger ett återsken av denna sällhet. Sökandet efter andligt förverkligande är när allt kommer omkring ett sökande efter en mer fullständig och bestående delaktighet i den gudomliga friden, det sanna himmelrike som väntar oss till slut vare sig vi finner det efter den så kallade dödens förlossning eller medan vi ännu lever i kroppen.

Det som verkligen finns, i motsats till det skenbara, bakom alla oräkneliga ting i detta mångskiftande universum är den enda verkligheten, som är utan början och slut, alltings källa, jag-medvetandets fader. Denna sanning ger människan hopp. Någon gång under sin vandring kommer hon att upptäcka den, hörsamma den och bli fri. Det blir hennes sista omvändelse, hennes sista frälsning, hennes bästa sökande. Först då kommer de ohyggligheter som hon har medverkat till att skapa för sitt släkte att förblekna. Allt annat är bara utopiska drömmar som grundar sig på önsketänkande och svärmiska fantasier. (PB)